Lite kultur och äntligen vårkänslor...

 

Den här tiden på året brukar vi ofta åka ett par dagar till Stockholm för att leva storstadsliv, gå på något museum, se en efterlängtad föreställning eller något annat. Ett ställe som vi brukar besöka är vår favorit, Fotografiska muséet. Av förklarliga skäl blir det inte någon resa just nu men så glada vi blev när vi läste att föreningen Falbygdens Mat & Kultur tillsammans med Svenska kyrkan i Falköping fått hit fotoutställningen "Ikoner - En utställning om att få finnas". Den är ett samarbete mellan Fotografiska, Glada Hudik-teatern, fotograf Emma Svensson och ett par kostymörer. Den visades för första gången på Fotografiska i mars 2016.

”Ikoner” utgörs av 21 fantastiska porträtt där alla modellerna har Downs syndrom. Målet var att synliggöra människor som är en naturlig del av vårt samhälle men som väldigt sällan har fått synas i det offentliga rummet och i konsten. I porträtten blir de 21 modellerna ikoniska karaktärer: Jon blir Marlon Brando på motorcykel, 

Miranda tar Kate Winslets plats i fören på Titanic 

och Mats blir hårdkokt tv-snut som styr arbetet på en brottsplats. 

”Ikoner” har sedan urpremiären på Fotografiska turnerat till många städer och orter i Sverige. Utställningen visas här på Bildkällan fram till den 20 mars för att sedan flyttas till St Olofs kyrka här i stan. 

Vi tyckte bilderna var otroligt vackra och bredvid fanns mycket tänkvärda meningar som information. 

Krigaren. Moa är en rebell, en ung Jeanne DArc. En kaxig tjej som går sina egna vägar

Konstnären. Varför finns det inga målningar av personer med Downs syndrom?

På vägen hem gick vi förbi huset som ska bli vårt nya hem i juni och nu känns det som om de sista månaderna kommer att gå for.

På eftermiddagen fick jag ännu mer vårkänslor och fick fram mitt härliga tyg som fick bli nya gardiner till husbilen istället för de enfärgade beige som hänger där nu. Några timmar senare hade det blivit gardiner, fyra kuddfodral och två dukar som vi hoppas vi snart får användning för.

Idag visade termometern på +8,5° så det blev en skön promenad på Hälsoslingan, där t o m jackan åkte av på slutet och när vi kom hem gick vi en sväng runt huset och där det i fredags var 10 cm snö stack några yrvakna krokusar upp sina blad. 

Som extra vårbonus meddelades på Rapport igår kväll att årets första trana siktats vid Hornborgasjön. Yippi! 

Visst inser vi att det kommer att bli bakslag i vädret men nog känns det att våren snart är här....

Vinterdagar i Tällberg

 

Vad tiden går fort när man har trevligt! I fredags var det 10 år sedan vi träffades och åt vår första lunch tillsammans. I dessa tider får man ta alla tillfällen att fira så vi bokade två nätter på anrika Åkerblads i Tällberg. När vi åkte norrut på söndagen bjöds vi på ett underbart vinterväder med snötyngda träd längs vägen och en knallblå himmel.

Efter ett par timmar smakade kaffe och macka alldeles perfekt.

Åkerblads är en familjeägd verksamhet och gård med anor många hundra år tillbaka. Idag är det 19:e - 22:a generationen Åkerblad som driver gästgiveriet. Det är Tällbergs äldsta gård och heter egentligen Gatugården, där namnet Gatu kommer från att den ligger vid gatan.

När vi kom in i den mysiga receptionen där elden sprakade i den öppna spisen blev vi så väl omhändertagna. 

Dessutom hade vi blivit uppgraderade till en minisvit med bubbelbadkar, inte helt fel även om vi fick bo i det "Gamla fårfejset".

Efter en sen lunch var vi redo för en promenad innan solen gick ner Nog märktes det att dagarna var lite kortare än i Falköping. Vi gick upp till Majstångsplatsen, som nog är Tällbergs knutpunkt. I korsningen går årstiderna i varann och sida vid sida står julgran och majstång.

Med bästa utsikt över Siljan står också en telefonkiosk, rikt smyckad med kurbitsmålningar. Konstnär är Lasse Lindqvist, som 1988 målade det som skulle bli Sveriges mest fotograferade telefonkiosk. Den står kvar som ett monument av övergiven teleteknik (inuti finns massor med telefoner av varierande ålder). 

Målningarna renoverades av gymnasieelever och återinvigdes med pompa och ståt 2015. Sedan tog vi en tur ner mot sjön för att se solen försvinna innan det var dags att återvända och svida om för en god middag i den mysiga matsalen. Vi kollade lite på vår "Auroraapp", eftersom det varit norrsken utanför Mora för ett par dagar sedan, men tyvärr var sannolikheten att få uppleva detta fenomen 0% så vi får göra ett nytt försök vid något annat tillfälle.

På måndag morgon vaknar vi till en halvmulen morgon och termometern visar -11°. En härlig frukostbuffé står uppdukad så vi laddar energi för en promenad runt fina Tällberg.

Vi börjar med att gå ner mot Siljan och hela Tällberg är verkligen som sinnebilden av Dalarna; överallt ser vi gamla och nya röd-vita hus, knuttimrade förrådsbyggnader (och givetvis massor med hotell och hemslöjdsaffärer för visst är mycket här beroende av turismen). 

Vår vandring runt Tällberg

Vi fortsätter förbi den lilla campingen och bort till grillplatsen vid badplatsen innan vi vänder och viker in på den med nöd och näppe upptrampade stigen genom Sturängen (Storängen). 

Det är en kvarleva av det ängslandskap som för ett sekel sedan sträckte sig genom alla byar i Dalarna. Sturängen är idag ett levande museum och sköts med traditionell slåtter. Tavlor längs stigen berättar om allt som sommartid växer och lever här. Inte ser vi så mycket av slåtterängarna men vi beundrar de fina gärdesgårdarna som kantar vår väg. 

En sak som vi känner på vår promenad är att Tällberg är rejält kuperat...Vi fortsätter Ovabacksgattu upp, upp och upp tills vi kommer till Holens Gammelgård, med en otrolig utsikt. Det var Gustaf Ankarcronas (1869-1933) hem och atelje - en gård med byggnader från 1600- 1800-talen. Han var hembygdsvårdare, konstnär och arkitekt och skänkte gården till Leksands hemslöjdsförening. På sommaren har man guidade visningar och kaffestuga här, men nu fick vi pulsa omkring i snön på egen hand.

Vi fortsätter vår promenad och ger oss in i Digerbergets naturreservat. Tillsammans med pådrivande markägare i Tällberg bildade Leksands kommun naturreservatet 1998. Uppmärkta stigar leder upp till bergets topp. Där uppe finns en slogbod och en grillplats med traktens häftigaste utsikt. En slogbod (som vi fick lära oss på vår husbilsresa i somras att det heter) är en typ av vindskydd, som främst förekommer i Dalarna och som - när den tillverkas på klassiskt vis - timras av halvkluvna stockar.

Därifrån bar den upptrampade stigen neråt och efter en stund var vi hemma på hotellet efter några underbara timmar, och drygt 8 km, ute i det härliga vintervädret. Efter lunch tog vi trappan ner till Åkerblads lilla mysiga spa. Det består i princip av en bassäng och två bubbelpooler med lite solsängar längs väggarna. För vår del blev det en skön avkopplande stund innan bastu och dusch. Så här en måndag eftermiddag var vi bara några stycken där så det kändes helt säkert även i dessa tider.

Innan kvällens middag satte vi oss vid brasan i ett av alla mysiga rum med en öl och eftersom vi tycker det är kul blev det Spelmansale och en Tällbergs IPA, båda riktigt goda. 

Efter ännu en smakfull måltid, en natts god sömn och en rejäl frukost var det dags att resa hemåt. Vi har hört mycket gott om Åkerblads och vi kan bara instämma i alla lovord. Det var verkligen ett ställe för avkoppling, naturupplevelser och god mat så nu ska vi väl vara redo för husförsäljning med allt vad det innebär och alla andra göromål på hemmaplan...