Douro har landets högsta vinklassificering och förknippas främst med portvin, även om lika mycket bordsvin produceras. Sedan 2001 räknas vinregionen Alto Douro som ett av UNESCO:s världsarv.
Vi stannade två nätter på ställplatsen ovanför floden i Peso da Regua (finns i Camper Contact). Det finns tömning av toalett och gråvatten, samt vatten och el till priset av 3 €/natt.
Efter en salladslunch gick vi fram till stationen och köpte biljetter till Pinhao, en halvtimmes resa längre uppåt floden.
Då rälsen följer floden merparten av vägen blev det många fina vyer över de branta odlingarna.
När vi steg av i Pinhao möttes vi av stationshuset som är berömt för sina vackert målade kakeldekorationer, visande motiv bl a från vinskörden.
För övrigt hade inte staden så mycket att erbjuda om man inte ville köpa eller provsmaka vin, men eftersom termometern visade över 30º så gjorde vi inte så många knop.
Vi promenerade längs floden och upp till en vinmakare för att sedan invänta hemresan under en parasoll med en kall öl.
Nästa dag hade vi bokat en heldagsutflykt hos ett lokalt turistbolag, CMTour. Vi skulle hämtas 09:30 vid stationen och det blev en härlig utflyktsdag i minibuss tillsammans med vår guide Oscar och ett ungt par från Canada.
Vi började med att på slingrande vägar ta oss upp till KOPKES vingård, Quinta S. Luiz. Företaget grundades 1638 av far och son Kopke, som ursprungligen kom från Hamburg. Bolaget var i familjens ägo till 1895 och 2006 köptes det av Sogevinusgruppen. Vi fick en inspirerande guidning bland vinrankor och ekfat. Det var inte alltid lätt att hänga med mellan Rubys och Tawnys, lagringsmetoder och åldrar.
Sedan fick vi smaka på ett par av deras bordsviner (som inte gav något bestående minnen)och ett portvin.
Gården har även planer på att göra om några av de stora förvaringskärlen till hotellrum och en altan med flodutsikt höll på att byggas.
Sedan fortsatte vi ner till Pinhao, där vi klev ombord på en rabelo, en båt som användes för att frakta portvin, men numera endast används för turistkryssningar.
Åter massor med fina vyer längs resan.
Väl i land igen gick färden uppåt, uppåt och uppåt. Vi stannade på en utsiktsplats innan vi nådde nästa mål...
...en liten privat vingård med en underbar trädgård där vi intog dagens lunch under ett enormt valnötsträd. Efter en sallad och en soppa serverades en kött- resp fiskrätt (båda var lika nöjda med sina val) tillsammans med husets egna viner.
Till dessert fick vi en cheesecake med mandel och ett glas 10-årigt portvin.
Sedan tog vi våra portvinsglas och gick till ett rum där vi fick smaka både 20- och 30-åriga portviner.
Det 20-åriga var så otroligt fylligt och gott så en flaska fick följa med oss hem, för att avnjutas med några goda ostar eller en bit choklad.
I kvällningen kom vi tillbaka till Peso da Regua efter en riktigt bra utflyktsdag.
