En regnig resa söderut...och hem.

När vi lämnar Abisko bestämmer vi oss för att åka söderut genom Norge och sedan åka in i Sverige i höjd med Trondheim. Bara några timmar efter att vi lämnat Sverige vid Riksgränsen började regnet falla och det blev ett regn som i princip följde oss och gjorde att vi nästan helt ändrade våra resplaner.

Vi stannade för natten på en rastplats ute på en ö, men vädret gjorde att vi inte stack näsan utanför dörren.

Nästa dag blev en blöt resdag, som började med en färjetur över en fjord. Naturen hade nog varit jättefin men det mesta försvann i moln och dimma. 

Vi gjorde ett stopp när vi passerade Polcirkeln vid E6 och sträckte på benen medan vi tittade på monumenten där.

Sedan försökte vi åka så många mil som möjligt för att inte ha så många mil till Trondheim nästa dag. Det återstod ändå 37 mil till nästa dag och trots att vi startade strax efter 07 tog det sina modiga timmar med många vägarbeten innan vi rullade in i Trondheim en stund efter lunch. Vi hittade en hyfsat central parkering, men tyvärr stängde Nidarosdomen kl. 14 så vi fick nöja oss med en mysig stadspromenad. Vi hade parkerat i närheten av Kristianstens fästning, så där började vi vår promenad. Fästningen uppfördes 1682 - 84, efter stadsbranden 1681. Den skulle enligt kungsorder ha en symmetrisk stjärnform men på grund av den kuperade terrängen fick den en oregelbunden utformning. 

Enda gången den har varit i strid var 1718 när general Armfeldt angrep som en del i Karl XII:s försök att erövra Norge. Efter andra världskriget användes fästningen som förvarings - och avrättningsplats för krigsförbrytare. Därefter har den fungerat som museum och en renovering genomfördes 1997.

Härifrån har vi en fin utsikt över stan.

Vi travar nerför backarna och kommer ner till Nidelven (stilla och vacker du är...) och kommer till Gamle Bybro som också är från 1681 (efter stadsbranden). Här var en bevakad stadsport fram till 1816. Idag är den ett av Trondheims karakteristiska landmärken.

Vi fortsätter fram till den otroliga Nidarosdomen, som är Nordens näst största domkyrka (Uppsala är större). Den betraktas som Norges nationalhelgedom och var kröningskyrka. Den är också viktig som pilgrimskyrka eftersom Olav den helige fick sin grav här. Många är de pilgrimer som idag går S:t Olofsleden  från  Selånger utanför Sundsvall till Nidarosdomen i Tromdheim. Vi får nu nöja oss med att se den utifrån, men kanske vi kommer tillbaka en annan gång.

Bredvid ligger Erkebispsgården, där bla de norska riksregalierna finns att titta på. Även här var det stängt så vi har ett par bra anledningar att återkomma till Trondheim.

På vägen tillbaka får vi fina vyer på de gamla husen längs Nidelven och längs gågatan i centrum och tänk inte en regndroppe fick vi under vår promenad i staden!

När vi kommer tillbaka till husbilen fortsätter vi för övernattning på en fricampingsplats strax utanför Röros, en stad som är ett av UNESCO:s världsarv och som vi gärna hade besökt, men även det fick vara i det här ruggiga vädret. 

I våra planer för hemvägen tänkte vi stanna i Funäsdalen och vandra några dagar. Vi har köpt en härlig bok med massor med vandringar av olika längd och svårighet, men med utlovade 20 mm regn/dygn verkar inte heller det stoppet vara någon god idé.

Vi fortsätter därför till Hede och Sonfjällscampen, där vi plötsligt känner igen oss och inser att vi bodde på den campingen 2018 när vi besökte myskoxcentrum och åkte över Flatruet. Det är en riktigt mysig liten camping med ett 20-tal campingplatser och tio stugor med utsikt över Ljusnan och Vikarsjön. 

Framför oss skulle vi sett Sonfjället men molnen låg som ett lock  över allt. Vi kunde ändå ta en kvällspromenad bort till bron och fotografera lite, samt logga ett par geocacher.

Hade det varit uppehåll nästa morgon skulle vi åkt de sista 16 kilometrarna till Sonfjällets nationalpark, vilken vi inte besökt men nog vaknade vi till smatter på taket så det var bara att fortsätta söderut. 

På kvällen stannar vi på en av våra favoriter vad gäller fricamping i Dalarna, nämligen Vemforsens fiskerastplats några km utanför Malung. Här sov vi gott medan vi lyssnade på Västerdalälven strax utanför fönstret.

Vi hoppades på uppehåll nästa dag och efter en morgonskur såg det lite hoppfullare ut och vi gjorde ett stopp på vårt egna lingon- och blåbärsställe i Dalaskogarna. Ingen verkade ha varit här i år heller så vi kom tillbaka till bilen med två hinkar lingon och en rejäl bytta blåbär som fick bli kvällens lyx.

Vårt nästa stopp och det sista på resan blev Kils GK. Här blev det en golfrunda på fredagen i behagligt väder (Det regnade inte, Yippi!). 

Att Kils GK fått utmärkelsen "Sveriges bästa golfrestaurang" för ett par år sedan förstod vi när vi försåg oss av dagens lunchbuffé; En mustig svampsoppa med gott bröd, ett enormt salladsbord med många goda och vackra rätter, sedan fiskgratäng på lax och torsk eller schnitzel och som dessert en knäckig blåbärspaj med tjock god vaniljsås + kaffe. Allt till ett pris av 120 kr. Hungriga var vi så inte ett enda foto tog vi på allt det goda. Sedan hade vi 22 mil kvar hem till Falköping så fram emot sen eftermiddag rullade vi in på hemmaplan efter en resa som varit helt otrolig. Väl hemma hade vi ett drygt göra att tömma husbilen och tänk; Ingen hade rensat våra lingon i garaget på bilen så vad vi pysslade med på lördagen är inte så svårt att gissa....

 

 

Vandringsdagar i Grövelsjön

I lördags styrde vi husbilen norrut. Vi längtade efter att få uppleva fjäll i höstfärger och när vädret såg hyfsat ut ringde vi och bokade plats på Sjöstugans Camping i Grövelsjön. Att de nära fjällen blev ett populärt resmål i pandemitider syns fortfarande då det gick att få campingplats tre nätter om vi bytte plats varje dag och senare i veckan var det helt fullt. Efter en gråmulen resdag stannade vi för natten vid Bornasjön, någon mil söder om Särna. Det var en stor grusplan utan service som vi hittade i en ställplatsapp. 

Där träffade vi ett par i vår ålder från Österrike som bl a rest genom Sibirien och Mongoliet, samt korsat Canada i sin camper. Totalt blev vi fyra husbilar som tillbringade natten där.

 

På söndagen fortsatte vi upp mot Grövelsjön, men dagens väder med regn och vindar som når stormstyrka i byarna gjorde att vi tillbringade eftermiddagen i husbilen med en häftig utsikt innan vi bokade en skön bastutid på kvällen.

Nästa morgon hade alla mörka moln dragit bort så vi packade våra ryggsäckar med fika och travade iväg mot Silverfallet. 

Restriktionerna har gjort att alla båtfärder över sjön för att få en fin promenad tillbaka är inställda, då sjöns nordände ligger i Norge. Vi följde leden och gick över bron vid Grövlan...

...innan vi fortsatte över fjället. Vi gick leden motsols och när vi nästan var uppe vid fallet hittade vi en perfekt fikaplats med lä, så här blev det en lååång paus i solen innan vi fortsatte. 

Man kan gå en rundtur på ca 8 km, men vi fortsatte en bit norrut längs renstängslet, som följer den norska gränsen, innan vi gick Linnéstigen tillbaka mot Sjöstugan. 

Det blev en fin vandringsdag på ca 12 km, som vi avslutade med våffla med hjortronsylt och grädde. Det hade vi förtjänat!

Idag fick vi flytta vår husbil på nytt innan vi kunde ge oss iväg på vandring. Vi gick mot STF:s fjällstation, där vi festade loss på en glass innan vandringen. Då får vi också se hur ett par med varsin rejäl ryggsäck kom ut ur skogen och mottogs av vänner. Om vi förstod rätt hade de vandrat "Gröna Bandet", från Treriksröset till Grövelsjön (ca 130 mil), en bedrift så god som någon!

Vi tog samma väg upp men nöjde oss med den vita leden upp till Jakobshöjden, som brukar kallas för Grövelsjöns "husfjäll". 

Det var en stenig och stundtals ganska brant led, så med vår kondition fick det bli flera pausar för att hämta andan och beundra utsikten.

Väl uppe vid masten på Jakobshöjden, 1103 m ö h, hittade vi lä bakom en av de stenmurar som byggts upp och nu plockade vi fram vårt 40 år gamla Trangiakök för att steka korv. Jag tycker inte en semester i naturen är komplett utan mat på Trangiakök och visst är det kul att det blev årets julklapp förra året.

När korven var uppäten och kaffet urdrucket gick vi en annan lite flackare väg tillbaka mot Fjällstationen. Då passerade vi flera markfördjupningar, rännor, som är lämningar sedan istiden och som har urholkats av smältvatten.

Sedan tog vi vägen genom skogen tillbaka till Sjöstugan. Här fick vi besök av platsens kändis, en stor sällskapssjuk renhane med gigantiska horn.

Även ikväll bokade vi en skön bastustund och i morgon lämnar vi Grövelsjön för den här gången.