Karlsborgs fästning och Hjo hamn med sommarlovsledigt barnbarn.

När vi var i Göteborg i fredags träffade vi dotter Malin och barnbarnet Edith på Centralen så hon kunde följa med oss hem till Falköping några dagar. På lördagen åkte vi mot Karlsborg och tanken var att vi skulle gå en guidad tur på Karlsborgs fästning, något som vi missade förra gången vi var där, pga pandemirestriktioner. Vi blir dock jagade av ett ordentligt regnväder så vi får börja med en helgbuffé på Sanny Thai Restaurang. Det smakade riktigt bra och medan vi njöt av god mat slutade regnet att ösa ner. 

Då drog vi oss bort mot den nästan fulla parkeringen vid fästningen. Varför ligger då denna enorma fästning här på en udde i Vättern? Idén till bygget kom då Sverige förlorat Finland till Ryssland i kriget 1808-09. Då kom Rysslands gräns så nära Stockholm att Sverige organiserade om försvaret till ett antal fästningar inne i landet varav Karlsborg blev den viktigaste. Hit skulle kungafamiljen och regeringen flyttas i händelse av krig. Även landets guldreserv skulle förvaras  i fästningen i orostider, vilket också skedde under krigsåren 1939 - 42, då 141 ton guld fördes hit. Det skulle ta 10 år att bygga fästningen men det gick 90 år innan den stod färdig och då var den omodern. Än idag används fästningen delvis för militär verksamhet, vilket gör att vi inte fick ta några foton under turen. Här nedan det Götiska valvet, som numeras är huvudinfart till fästningen. Porten pryds av Carl XIV Johans namnchiffer.

Vi köpte biljett till den "Korta Äventyrsturen" som skulle ta ca 75 minuter. Guideturen börjar med en nyproducerad film om fästningen och dess historia. Därefter går vi ner i de mörka, underjordiska gångarna, där krutröken ligger tät, kanoner mullrar, golv skakar och råttor väser. "Soldater" ligger skadade eller skjuter med sina gevär genom skottgluggarna, många tyckte nog det var lite spännande. Vi blir sedan kunnigt guidade genom vallgraven...

Bild från turistbroschyr.

...om det mäktiga byggnadsverket, det 678 m långa slutvärnet...

Bild från turistbroschyr

och om hela den stad som växte upp innanför murarna.

Teatern och soldathemmet

Fästningstorget

Garnisonshotellet

Den här turen tyckte vi alla tre, oavsett ålder, var riktigt givande.

 

Vi avslutade med en promenad uppe på vallarna.

 

När vi sedan fortsätter vad passar bättre än att ta vägen över fina Hjo och ställa oss i den långa kön hos "Moster Elins Glass" i hamnen. Inte är det lätt att välja, glasskulorna är enorma, men så goda..

När vi sedan gick ner mot bryggorna kom ångaren "Trafik" tillbaka efter dagens tur. "Trafik" omskrivs som en av Sveriges bäst bevarade ångare. Den är minimalt förändrad och ser nästan likadan ut som när den kom till Hjo 1892. På sommaren gör den turer till Hästholmen, Visingsö och Vadstena samt rundturer, ibland med musikunderhållning. 

Ett annat motiv som ofta hamnar på kamerans minneskort är den lilla fyren vid hamninloppet och den här gången var det inget undantag.

Mätta och nöjda efter en fin dag åkte vi hemåt och på kvällen var det dags att smida planer för nästa dag. Det blir inte många minuter i soffhörnan när vi har barnbarn hos oss som är pigga på det mesta, så mysigt!

Ostindienfararen Götheborg.

I fredags blev det nästan en heldag ute på Eriksberg i Göteborg. När vi äntligen sett oss mätta på "The Mystery of Banksy - A Genius Mind" på Eriksbergshallen och ätit Dagens fisk med pepparrotscreme och räkor, på Feskarbrittas Kro, en gungande pråm på Kvarnpiren var det dags för nästa sevärdhet, bara ett par hundra meter bort. Där ligger ostindiefararen Götheborg.

Vad är då Götheborg? Det är en replika av den ostindiefarare med samma namn som 1745 gick på grund och sjönk vid Hunnebådan i Göteborgs hamninlopp. 1986 startade en utgrävning av originalskeppet och 1995 påbörjades bygget av skeppet för att sjösättas på nationaldagen 2003. Under 20 månader mellan 2005 och 2007 seglade skeppet den historiska rutten till Kina och hem igen. Sedan dess har man gjort några mindre expeditioner i Sverige och övriga Europa. Lagom till Göteborgs 400-årsjubileum ligger den åter i hamn och är nu ett givet turistmål med guidade turer flera gånger dagligen. 

Vår grupp fick en jättebra guide, som dessutom seglat som jungman en etapp på resan till Kina och vid några andra resor så vi fick en liten inblick hur det var att sitta längst ut på bogspröten eller klättra upp i riggen.

Skeppsklockan hade stor betydelse eftersom passen alltid var fyra timmar och man jobbade dygnet runt.

Vid det enorma rodret står oftast tre man och vi förstår att det kunde behövas. 

Det är verkligen inget litet skepp. Den totala längden är 58,5 meter och stormastens topp är 47 meter över vattenytan. Det hade en otrolig lastkapacitet av 830 ton.

Originalskeppet byggdes på varvet Terra Nova i Stockholm och sjösattes 1738. Att det trots detta fick namnet Götheborg berodde på att Ostindiska Kompaniet hade sitt säte i Göteborg och att alla expeditioner startade och slutade här. Det kom att göra tre resor till Kina men under inseglingen till Göteborg efter den tredje resan förliste det mycket snöpligt när det var 900 meter kvar till ankarplatsen.... Hur detta kunde ske är nästan ett mysterium.

Det nya skeppet byggdes på det nedlagda varvet på Eriksberg och det nya varvsområdet fick också namnet Terra Nova.

Det ursprungliga skeppet var bestyckat med 30 kanoner och hade 140 mans besättning medan det nya skeppet kan ha en besättning på 70 - 90 personer.

Ostindiefararen Götheborg är klassat som passagerarfartyg men bär den Svenska ostindiska kompaniets tvåtungade flagga, som tilldelats kompaniet under sin storhetstid på 1700-talet och nu igen vid skeppets sjösättning av Kungen, för att se ut som en örlogsflagga på avstånd och på så vis skrämma bort pirater som härjade runt södra Afrika och Madagaskar.

Vi fick en dryg timmes intressant rundvandring på det vackra skeppet innan det var dags att ta oss in mot Centralstationen och tåget tillbaka till Falköping. Det är verkligen en fördel att bo som vi gör längs Västra Stambanan; på en dryg timme är vi i Göteborg och på drygt två timmar når vi Stockholms Central. Detta är något som vi verkligen försöker utnyttja.

 

 

 

Femöresfortet - Ett intressant besök.

Året var 2003 när det topphemliga kustartilleribatteriet
i naturreservatet på halvön Femöre i Oxelösund övergick
till att bli det spännande museet Femörefortet och när det i år firar 20-årsjubileum är det vår tur att göra ett guidat besök här.

Det var 1961 som den första sprängsalvan sköts vid byggandet av det stora kustartilleribatteriet på Femörehuvud i Oxelösund. Man började spränga in under den stuga som byggdes för att dölja huvudingången och idag fungerar som reception. När anläggningen stod helt klar 1966, fanns det ett helt litet samhälle i berget. Det fanns förläggningar för 70 personer som skulle kunna tillbringa en månad där nere. från utsidan. Hela anläggningen byggdes för att kunna stå emot en kärnvapendetonation av samma storlek som den i Hiroshima
Bakgrunden till byggandet av Femörebatteriet och bildandet av
spärrbataljon Bråviken var det kalla kriget och försvarsbeslutet 1958, som innebar start av byggandet av totalt inte mindre än 30 kustartilleribatterier av samma typ som Femörebatteriet. Tre av dessa kom att placeras i Bråvikenområdet. Orsaken  var att hamnarna i Oxelösund och Norrköping skulle skyddas för ett ev. anfall. Det ingick i spärrbataljon Bråviken, fram till bataljonens avveckling 1998. Femörebatteriet lades då i sk materielberedskap fram till 2003 när museet Femörefortet startade sin verksamhet i anläggningen.

Vi parkerade och gick genom skogen fram till receptionen och köpte biljetter till dagens första visning. Alla besök här är guidade och vi fick en mycket påläst och tydlig ung guide.

Medan vi väntade på vår tid gick vi längst ut på halvön till Femörehuvud där Fyrvaktarbostaden och Biträdeshuset ligger. De här byggnaderna kan man hyra dygnsvis och så härligt det ser ut en solig dag som den här.

När det blir dags för visning börjar vi utomhus vid fortets radar, som hade en räckvidd på 60 km. 

Sedan fortsatte vi till Femörefortets 1:a pjäs, en av de tre kanonerna. De hade en räckvidd på 13 km och kunde avlossa 25 skott/minut. (Undrar om skyttarna njöt av den vackra utsikten?).

Nu skulle vi gå ner i underjorden. Här fanns logement, kök, verkstad mm.

Riktigt intressant blev det när vi via vindlande trappor kom till stridsledningscentralen där vi också kunde titta i periskopen. 

Vi fortsatte till ammunitionsförråd och hissen där projektilerna forslades upp till kanonerna. Här fanns också stegarna som skyttarna fick ta upp till kanonerna.

Vi gick i många av de totalt 600 meter långa gångarna innan vår timslånga tur var klar och vi återvände ut i sommardagen.

Det här var ett mycket intressant besök, för alla åldrar, som vi verkligen kan rekommendera och tyvärr har det fått en ny aktualitet i våra dagar.

 

Mordvandring i Maria Langs fotspår och dagar på Nora GK.

 I måndags packade vi husbilen och for iväg med Nora GK som mål. Här träffade vi vännerna Yvonne och Jakob, som redan var på plats och vi fick en fin kväll, men visst känns det att det blivit augusti och hösten är på väg , för trots att termometern närmar sig +30 på dagarna blir kvällarna både råkalla och mörka. Naturligtvis hann vi med en promenad runt klubben och visst är det lite kul att Noras "Tre små gummor" även blivit golfklubbens kännemärke!

På tisdagen vaknade vi till en strålande dag och en golfrunda inbokad till kl. 09. Vi var laddade vid start och fick en fin runda med hyfsade (och för en del riktigt bra) resultat...

... även om vi inte alltid fick bollarna dit de skulle vara.

Efter en god lunch med riktig husmanskost, fläsk med löksås, på restaurangen Tre Golfare, plockade vi fram cyklarna och trampade fram till Nora, en fin cykeltur på 6-7 km. Nora besökte vi senast i juli 2018 då vi strosade runt i den mysiga staden, en av Sveriges tre trästäder. De andra är Hjo och Eksjö. Om detta skrev vi på vår blogg Nora trästad.

Idag har vi först siktet inställt på kiosken som serverar Nora Glass. De började tillverka sin alltid dagsfärska glass 1923 och varje sommar sedan dess har Norabor och besökare kunnat njuta av delikatessen. Varje dag görs vanilj- och hasselnötsglass, samt ytterligare en smak. Den här dagen var det en ljuvlig svart vinbärsglass, allt serverat i hembakta rån. Om det var gott?? Muuums!

Sedan tänkte vi följa med på en "Maria Lang, Mordvandring", som nu i augusti går av stapeln tis & tors kl. 18:30 samt lör & sön kl. 11:30. det var samling vid Torgbrunnen...

... framför Nora kyrka och någon anmälan behövs inte. Turen kostar 150 kr för vuxna och 70 kr för ungdomar. Det är hennes systerson Ove Hoffner och vetenskapsjournalisten Anette Rimònt som leder dem.

Vem är då Maria Lang? Visst var hon, eller Dagmar Lange som hon egentligen hette (1914-1991), Sveriges deckardrottning under 40 år. Jag läste många av hennes deckare i tonåren, men jag hade inte en aning om att hon dessutom disputerade i litteraturhistoria och arbetade som studierektor (1948-1968) och lektor (1952-1972) vid Nya elementarskolan för flickor - Ahlströmska skolan på Östermalm i Stockholm. Vid sin pension flyttade hon tillbaka till Nora, staden där hon vuxit upp och där de flesta av hennes deckare utspelar sig, även om orten i böckerna heter Skoga. Promenaden var verkligen trevlig, lagom med information varvat med att Ove Hoffner då och då dök upp i olika skepnader. 

Här passerar vi den f d Polisstationen.

Vi gick förbi många av mordplatserna i deckarna och katten vet om det inte låg kvar ett lik i buskarna nere vid strandpromenaden??

Hennes kommisarie, den stilige Christer Wijk, som bor i Stockholm härstammar naturligtvis från Skoga och hans mor bor i det vackra huset med utsikt över Norasjön, även detta huset är brottsplats i en av deckarna, "Klappa inte katten".

Sedan kom Ove Hoffner tillbaka i egen hög person och avslutade vandringen längs Norasjön där Maria Lang bodde de sista åren i sitt liv. Vi fick höra många livfulla berättelser om de fester med Sveriges dåvarande kulturelit som förekom här. Bland gästerna på kräftskivor och annat fanns Birgit Nilsson, Stig Järrel. Sven-Bertil Taube m fl. Där finns också en byst av Noras mest kända person.

Vi var verkligen nöjda när vi cyklade tillbaka till golfklubben för att ladda inför kommande prövningar.