Camargue

Från Avignon åkte vi söderut. Eftersom vi tycker om att uppleva olika naturtyper ville vi gärna besöka Camargue och förhoppningsvis få se en del av alla de flamingos som finna där.

Vad är då Camargue? Det är Västeuropas största floddelta. Området består i princip av en stor slätt som har en mängd mycket salthaltiga laguner, som är omgivna av vasstäckt marskland. Så en tredjedel av Camargue består av våtmarker och det har blivit en fristad för många fågelarter. Främst är Camargue känt för sina vita Camarguehästar, sina svarta tjurar och sina flamingos.

Vi åkte de 8 milen till Saintes-Maries-de-la Mer, där vi hittat en camping, La Brise de Camargue, som var ansluten till ACSI-kortet.

Det finns även en ställplats centralt och en del parkeringar (fricampingsplatser) i Park4night men gemensamt för dessa var att någon eller flera av kommentarerna berättade att det förekommit inbrott både när de lämnat bilen under dagtid och i något fall försök till inbrott nattetid medan de sov. Vi valde därför campingen som var gigantisk men för en övernattning dög den bra.

När vi försett oss med lunch plockade vi ner våra cyklar och trampade iväg till Parc Ornithologique du Pont de Gau, drygt fem km från campingen. Vägen dit hade breda vägrenar, markerade som cykelbana så det gick snabbt att trampa dit.

I fågelreservatet fanns två slingor, en runda å 2,6 km och denna kunde sedan utökas med ytterligare en slinga på 4,3 km vilket vi självklart gjorde.

Det blev en svettig promenad och vi var glada för att vi lämnat stativ och teleobjektiv hemma , även om det hade varit skoj att ha med vid några tillfällen (men hu så många kg att bära på i värmen). Längs lederna fanns både gömslen och utsiktstorn, så vi hade att göra en god stund innan vi kom tillbaka till utgångspunkten. 

Som vi sagt förut är vi inga fågelkännare, men njuta av dem kan vi göra ändå. Visst fick vi se mängder med flamingos, men vi kan inte med bästa vilja i världen säga att de är vackra.

Många var de hur som helst som gick där i det grunda, näringsrika vattnet och försåg sig av läckerheterna. Vi såg också flera sorters häger, bl a gråhäger, ägretthäger och vad vi tror är silkeshäger. (som vanligt tar vi gärna emot tips av de som vet bättre).

En vacker stork poserade så fint för oss och mängder med andra vadarfåglar bl a skärfläckor såg vi på långt håll (nu skulle telezoomen varit med).

Hur gick det då med de övriga kändisarna i Camargue?? Fick vi se några vita hästar och svarta tjurar?

De vita hästarna såg vi tyvärr alldeles för många där de gick i trånga hagar under den stekande solen och väntade på hågade ryttare som ville ut och rida i den härliga naturen. Det såg inte så trevligt ut.

De svarta tjurarna fick vi syn på längs vägen, där en hel hjord gick och betade i en hage. Här i Camargue anordnar man också tjurfäktningar men på ett sätt som t o m vi kan godkänna. Unga män tävlar om att fånga en rosett som fästs på tjurens nacke och åtminstone tjuren kommer inte till någon skada. Sedan kan publiken satsa pengar på vem som ska lyckas och överskottet går till de lokala idrottsföreningarna.

När vi sedan cyklat tillbaka och tagit en välbehövlig dusch blev det lite fortsatt reseplanering under markisen. Vi har många platser vi vill besöka här nere i Provence och södra Frankrike, men känner samtidigt att ska vi hinna njuta av Toscana (som är vårt huvudsakliga mål den här resan) eller ens komma dit, får vi nog spara Provence till nästa resa, kanske när lavendelfälten blommar....

Avignon

När vi på sen eftermiddag kom till Avignon, checkade vi in på Camping Bagatelle, som är ansluten till ACSI-kortet. Enligt recensioner är sanitetsbyggnader något slitna (men oklanderligt rena) så campingens läge blev helt avgörande.

Naturligtvis blev det en välbehövlig "Komma.fram-öl" i hettan, medan vi studerade karta och broschyrer över staden.

På fem minuter nådde vi bron som ledde in till centrum och vi såg både påvepalatset och Pont de Avignon från Rhônestranden utanför campingen. Det var så långt vi orkade första kvällen.

Det blev ytterligare en tropisk kväll och natt där vi blev ordentligt bitna av knott eller små myggor, trots Termacell, som vi ändå lovordar, och flera av Apotekets myggmedel.

Avignon är nog mest känt för att ha varit påveresidens 1309- 1377, under avignonpåvedömet. Staden har mängder med med medeltida bebyggelse främst påvepalatset och ringmuren med sina 39 torn. 1995 blev Avignons historiska stadskärna ett av UNESCO:s världsarv.

Nästa morgon travade vi iväg och strosade runt i gränderna innan vi drog oss upp mot påvepalatset.

Påvepalatset eller Palais des Papes är en av de största byggnaderna från en europeisk medeltid. Det byggdes på en naturlig klippa vilket gör att det ser ännu mer imponerande ut och dessutom var svårt för fiender att inta.

Då köerna var långa till de guidade visningarna och vi ville hinna se lite mer av staden avstod vi från att gå in och nöjde oss att strosa runt palatset. Som vanligt dras vi av någon anledning till trappor och här i Avignon blev det inget undantag.

Vi besökte också Notre-Dame-des Doms katedralen, som låg bredvid påvepalatset Kyrkan kan verkligen ses på långt håll med sitt imponerande torn, prytt med en gyllene staty av Jungfru Maria.

Den började byggas 1150 och är således den äldsta byggnaden på området. Kyrkan var vacker också interiört med olika skepp med små kapell.

I ett av dem fanns en staty föreställande begravningen av påven Benedikt XII.

Framför kyrkporten finns en statygrupp, Golgata, som restes i mitten av 1800-talet.

Vi strosade sedan genom parker och trädgårdar, där vi fick fina  utsikter åt de flesta håll.

Vi fick också en fin vy över Pont d´Avignon, eller Saint-Bénezet bron, som den egentligen heter. Den byggdes på 1100-talet (enligt legenden av en ung herde, Bénezet, på himmelsk order) och förenade en gång Rhônes stränder. Idag finns endast 4 valv kvar av de 22 som fanns från början.

Vi börjar gå ner mot bron för naturligtvis måste vi kika närmare på bron som barn över hela världen känner från barnvisan ”Sur le pont d´Avignon”. Här köper vi en biljett och går ut på de två våningar som finns. (Ingen dansar dock på bron som i barnvisan).

Stadsmuren är också klart sevärt och i princip intakt drygt 4 km runt staden. På en del ställen kan man gå på muren.

Efter några timmar i hettan är vi tämligen nöjda med vår promenad i världsarvet och går hemåt mot campingen och det blir en lugn kväll under markisen och peppar, peppar, den här kvällen var inte myggen lika aggressiva, kanske att lite vindar gjorde susen. Nu packade vi in våra saker för nästa morgon blir det en ny dag på de franska vägarna; ”Kör in rondellen, ta sedan andra höger...”

 

På lantliga vägar genom Frankrike och besök vid Pont du Gard

Nu var det dags att lämna Alsace och köra söderut. Vi hade bestämt att försöka passera Lyon innan vi såg oss om efter en plats för natten. Dessutom hade vi tänkt oss att undvika betalvägar, utan istället låta GPS:en leda oss genom små byar och över landsbygd. Visst vet vi att varje fransk by med självaktning har så många rondeller det går att klämma in på en vägsträcka. Som vanligt blir det en del mindre vägar men den här gången slapp vi riktiga ”traktorvägar”.

För några år sedan var vi tvungna att se vad tilläggsskylten ”rappel” betydde så nu vet vi att det är ”påminnelse”.

På många ställen går vägen i vackra alléer som vi tror är platanträd.

Det var ganska skönt att tillbringa merparten av den varmaste dagen hittills i bilen med AC. Bilen visade 34 grader. Ett besök blev det på ett stort Inter Mache. Nu skulle vi bara ha några basvaror men oj, så mycket gott det finns i diskarna.

När vi passerat Lyon i eftermiddagsrusning började vi undersöka ställplatsapparna efter ett lämpligt stopp. Det blev slutligen en kommunal ställplats i en liten by, Ville-sous-Anjou.

Där fanns fyra platser på en parkering vid en liten idrottsplats mellan kyrkan och skolan. En fransk husbil var redan på plats när vi kom. Här fanns både el, färskvatten samt tömning av sopor, toalett och gråvatten. Ställplatsen är dessutom gratis, ett fint initiativ av kommunen. Här smakade det perfekt med sill och potatis, en rätt som alltid får följa med på våra husbilsresor.

Här satt vi sedan ute och njöt av solnedgången och det hann bli tropisk natt innan vi äntligen försökte somna i värmen. Dagsetappen blev ca 47 mil.

Nästa dag hade vi drygt 20 mil kvar till Avignon som skulle bli dagens mål, men eftersom vi (som de flesta som följt oss vet) tycker gamla romerska byggnationer är riktigt häftiga så blev det naturligtvis en liten avstickare till Pont du Gard.

Det finns en parkering på var sida om floden och vi kom till den största på vänstra sidan. Här betalar man 9 € i parkeringsavgift och vill man inte gå med på en guidad tur eller besöka muséet är besöket kostnadsfritt. Från besökscentrum med museum, restaurang och butiker är det bara några hundra meter innan vi får en första skymt av den vackra bron. Sedan 1985 är den uppsatt på UNESCO:s världsarvslista.

Bron över floden Gard är en av de få kvarvarande romerska akvedukter som både använts, renoverats och fått stå kvar genom seklerna. Den ska vara byggd ca 50 e Kr och själva bron är 48 m hög och 275 m lång. Från början var den en del i en nästan fem mil lång vattenledning som forslade vatten från källorna i byn Uzes uppe bland kullarna och ner till staden Nimes. Det mest otroliga är att de kunde räkna ut hur de skulle bygga, eftersom höjdskillnaden ska ha varit endast 12 meter, vilken ingenjörskonst!

Bron har tre rader valvbågar på varann. Den nedersta består av 6 valvbågar, mittenraden av 11 och den översta har 35 valvbågar. Det var här som vattnet forsade fram under ett stenbelagt tak.

Vi vandrade över bron och fascinerades över hur fint stenarna är inpassade i varann och hur man kunde bygga detta underverk utan dagens hjälpmedel för 2000 år sedan.

Naturligtvis kan vi av någon anledning inte motstå trappor, speciellt inte om de kan ge oss en bättre vy över ett utsiktsmål.

Tilläggas kan att många fransmän inte bara åker hit för att titta på den fina bron utan även för att ha picknick, bada eller paddla på floden. När vi sedan kom tillbaka till besökscentrum smakade en glass perfekt innan vi åkte de drygt två återstående milen till Avignon.

Som vanligt, fortsättning följer....