Röda havet och Döda havet..

När  vi lämnade Wadi Rum och öknen hade vi Aqaba som nästa mål. Aqaba är Jordaniens "hamnstad" vid Aqabaviken i Röda Havet. Staden är populär för dykare, vindsurfare och andra som håller på med vattensporter.
Vi åkte först in till staden och strosade omkring. Många handlade bl a kryddor i de små affärerna.

Sedan åkte vi till en strandresort där vi äntrade en båt för en tur med sol, bad och grillad lunch.

Vi fick några härliga timmar på båten även om vi inte åkte så långt innan vi ankrade. Jordaniens grannar här nere, Israel, Egypten och Saudiarabien, skulle nog inte bli överlyckliga om de fick in en båt med turister på sitt territorium.

Saudiarabien - ett stenkast bort.

Sedan åkte vi och checkade in på vårt fina hotell, Sol y Mar Beau Rivage Hotel, för två nätter. Nästa dag hade vi en helt ledig dag och det var väl planerat, eftersom jag (B-M) drabbades av en rejäl magåkomma på kvällen och verkligen uppskattade en toalett i närheten. Vår lediga dag tillbringades därför vid hotellets pool och det var riktigt skönt efter en mycket intensiv vecka.

Kvällsutsikt från vår balkong.

Vår sista dag i Jordanien ringde väckarklockan 05:00, för frukost och avfärd mot Döda Havet. Döda Havet är verkligen speciellt där det ligger på gränsen mellan Israel, Västbanken och Jordanien. Sjön är 65 km lång och upp till 18 km bred. Det största djupet är 378 meter och vattenytan ligger nu nästan 430 m under havsytan - lägst av alla platser på jordens yta.

Vi åkte först till Holiday Inn Resort Dead Sea och åt en riktigt god lunch. Hela buffén var så fint upplagd att alla rätter  såg så aptitliga ut.

Mätta och belåtna åkte de flesta av oss till Betania vid Jordanfloden. Det sägs vara platsen där Jesus döptes av Johannes Döparen, en plats som idag är klassat som ett världsarv. Vi tittade först på den platsen och fortsatte sedan ner till dagens Jordan, som är betydligt mindre och smalare än för 2000 år sedan.

Även idag förrättades dop på den israeliska sidan.
Att läget här nere är spänt kunde vi konstatera eftersom det satt militärer med k-pistar på båda sidor om floden och gränsen mellan länderna var noggrannt utmärkt.

Sedan vände vi tillbaka till hotellet för dagens höjdpunkt, ett dopp i Döda Havet, världens saltaste sjö, med en salthalt på 33-34%. Det var verkligen fascinerande att ligga och flyta som en kork. Att simma var inte att tänka på och kallsupar och vatten i ögonen var det bara att försöka undvika.

När vi kom upp ur vattnet och torkade var vi fullständigt täckta av salt och den efterföljande duschen var både behövlig och skön.

En salt kille.

När solen gick ner över sjön satte vi oss åter i bussen för att åka de sista milen in till Amman och vår sista middag innan hemfärden. Vi åt på Kan Zamaan, som var inrymt i ett f d stall, som tillhört ett palats, en riktigt mysig restaurang med god mat.

Sedan var det ett ganska trött gäng som åkte ut till flygplatsen för att flyga hem via Istanbul. 

Vi landade på Landvetter vid 11-tiden på förmiddagen och när vi kom hem till ett grått Falköping gjorde vi inte många fler knop den dagen.
Även om inte gruppresor är riktigt vår grej fungerade det riktigt bra och vi kunde i många fall följa med vår grupp så lite eller mycket vi ville och vi hade två riktigt bra guider, en svensk tjej och en lokalguide. Vi är hur som helst riktigt nöjda med vår resa, som tog oss till många av de platser vi drömt om att få se.

Wadi Rum - En häftig upplevelse

Det dramatiska ökenlandskapet i Wadi Rum bildades för många tusen år sedan då jordskorpan sprack. Det enorma tryck som orsakade detta skapade också de stora bergsformationer av sandsten och granit som är karakteristiska för området. På sina ställen ser det ut som en annan planet och det är kanske skälet till att beduinerna kallar det för Måndalen.
När vi kom till beduinlägret vi skulle bo i, hade mörkret och kylan redan sänkt sig över öknen och vi såg inget av den spektakulära natur som omgav oss. 

Väl framme fick vi installera oss i något som var ett mellanting mellan tält och barack. Vi var uppgraderade till "lyxvarianten", dubbelrum med eget badrum, men då vattnet varierade mellan svalt och iskallt fick den efterlängtade duschen vänta ytterligare ett dygn.

Ett stort tält fungerade som restaurang och till middag serverades bl a en god gryta med olika sorters kött och grönsaker, som tillagats i kokgropar under dagen.

På kvällen kom också kylan till öknen och jag var riktigt glad för mitt ylleunderställ som åkte på innan jag kröp ner i sängen. Så mycket till sömn blev det inte, eftersom en mängd hundar (vilda?) höll oss vakna en stor del av natten.
På morgonen hade vi satt väckarklocka för att gå upp på en närbelägen sanddyn och se soluppgången kl. 06.

Efter frukost kom jeepar och hämtade oss för en tvåtimmars rundtur i öknen. 

Vi gjorde några stopp för att titta på en del växter och på ett ställe fanns det fornlämningar, liknande våra hällristningar, med bilder på bl a kameler inristade på klippväggarna. 

Vi stannar också i ett litet beduinläger där vi bjuds på hett te och en del handlar lite av deras varor.
Naturen är bara så otrolig så det är inte överraskande att många filmer spelats in här, t ex Lawrence of Arabia (1962) och The Martian (2015). 

Vi ser massor med olika tältcamper här ute och turismen har blivit beduinernas viktigaste inkomstkälla. Det börjar också dyka upp mer lyxiga boenden som på långt håll ser ur som en samling golfbollar. De har glastak så man kan ligga och njuta av stjärnhimlen. De här övernattningarna kan kosta upp mot 3000 kr/dygn.
De huvudsakliga aktiviteterna är längre och kortare jeepturer och kamelridning.
Vi kan bara säga att en resa till Jordanien inte är komplett utan en övernattning i Wadi Rum.

Dagen P som i Petra

Åter en dag som börjar i ottan men visst vill vi vara bland de första som vandrar in i Petra idag, när vi äntligen ska få se den plats vi drömt om så länge!
Petra blev ett av UNESCO:s världsarv 1985 och 2007 utnämndes platsen som ett av världens sju nya underverk.
Petra har länge varit Jordaniens mest besökta turistmål och i år överstiger antalet besökare för första gången 1 miljon (enl. vår lokalguide??). 
Staden skapades av nabatéerna och arkeologerna gissar att den grundades på 400-talet f.Kr. Petra fungerade som en knutpunkt på handelsvägarna från Afrika till Indien och Kina. De flesta karavanerna gick alltså förbi här. Efter en brokig historia och flera stora jordbävningar övergavs staden och föll i glömska under 1200-1300talet.
Petra blev känt i västvärlden först 1812, då schweizaren Johann Ludwig Burchhardt återupptäckte staden.
Dagen innan hade vi fått massor med information av våra guider under färden till Wadi Musa och en uppmaning att ta det lugnt vid varje krök för att inte gå miste om den allra första skymten av Skattkammaren...
Efter att vi passerat entrén följde vi grusvägen ca 400 m... 

Djinnstenar

...innan vi når början på siqen, som den vindlande ravinen in till Petra kallas. Den är ca 1,2 km och på de smalaste ställena bara 3 meter bred. De höga väggarna sträcker sig högt upp och vi njuter verkligen av vår vandring. 

Det finns också möjlighet att åka hästkärra eller rida in till staden, men när vi såg hur de stackars hästarna utnyttjades så är det inget vi vill rekommendera.

Efter vägen passerar vi massor att titta på. I slutet av 90-talet när man skulle sänka vägen hittade man nederdelen på statyer föreställande män som leder kameler. Det som fanns över jord hade för länge sedan förstörts. De beräknas vara dubbelt så stora som i verkligheten.

Trots att vi visste vad som väntade oss var den första skymten av Skattkammaren (Al-Khazneh) en otrolig syn.

Vi hade tur som kom hyfsat tidigt och kanske börjar det bli lite lågsäsong vad gäller turismen för vi kunde njuta av och fotografera den 40 m höga och 28 m breda fasaden som är uthuggen direkt i klippan.

Naturligtvis finns kamelförarna, åsneägarna och försäljarna där, men vi tyckte inte de var så påträngande som vi hört att de kan vara.

Sedan fortsatte vi in i staden längs Fasadgatan, som kantas av klippgravar och grottor.

På vänster sida ligger den "Romerska teatern", som trots sitt namn är byggd av nabatéerna och det mesta av den är faktiskt uthugget direkt ur klippan. 

Tittar vi åt höger igen ser vi Kungakamrarna (Royal Tombs).
De hade förr mycket ornamentering men en hel del av detta har eroderat bort. De är fyra till antalet.

Vi hade dock spetsat in oss på en vandringsled, Al-Khubta Trail, som ledde upp förbi Kungakamrarna och sedan slingrar sig runt och upp på det höga berget. Efter många 100-tals trappsteg fick vi en panoramautsikt över teatern.

Nog för vi tyckte att vi var högt upp men bakom varje krök fortsatte det uppåt och uppåt.

Längst borta vid bergets ände hade en beduinfamilj slagit upp ett litet tälttak och serverade förfriskningar. Läget var verkligen något ut över det vanliga, för med fötterna hängande ut över kanten och en kall Fanta i handen, hade vi nog en av världens häftigaste utsikter. Rakt under oss låg Skattkammaren och här satt vi på första parkett! Nästan så vi fick nypa oss i armen!!

Efter en stund var det bara att trava tillbaka igen. Totalt ska leden vara 3,5 km men med den häftiga höjdskillnaden kändes det i knän och vader.

Vi fortsatte ännu längre in på området, som totalt mäter 264 km². Då nådde vi Kolonngatan, som var huvudgatan som ledde in till centrum.

Vi tittade in i Södra templet, där arkeologer från USA arbetat sedan 1993 med utgrävningar och rekonstruktionsarbete.

Ytterligare en bit längre in ligger det stora fyrkantiga templet Qasr al-Bint uppe på ett podium. Forskarna tror det är tillägnat nabatéernas huvudgud Dushara.

Här framför börjar vandringsleden upp till det vackra klostret Ad-Deir. Det innebär bl a 800 trappsteg innan man är uppe. Här fick vi vända för vårt femtimmarsbesök började lida mot sitt slut och vi har åtskilliga km innan vi är tillbaka vid vår lunchrestaurang på hotellet strax utanför entrén. När vi passerar Skattkammaren på vår väg ut har det samlats betydligt mer besökare.

Nu kan vi också blicka upp på vår fina utsiktsplats högst uppe på berget.

Tänk att vi satt där uppe...

Vi valde mellan leden till klostret och leden till utsikten över Skattkammaren och vi är så nöjda med vårt val.
Vid lunchen tyckte vi att vi var värda varsin öl till maten. Eftersom alkohol i Jordanien är ganska kostsamt kostade två "halvstora" öl ca 250 kr, men det smakade gudomligt efter förmiddagens otroliga upplevelser (där stegräknaren visade drygt 25 000 steg).