Med Tisdagskamraterna på allsvensk fotboll.

Som gammal trogen, men inte speciellt aktiv, supporter till IF Elfsborg blev jag (Lars) riktigt glad över plinget i mobilen när vi var i Toscana. Jag fick då frågan om jag ville följa med på Elfsborgs hemmamatch mot AIK nu i måndags.

Det var en f d granne och drivande kraft i Tisdagskamraterna som messade. Tisdagskamraterna är ca 35 före detta fotbollsspelare/ledare inom IFK Falköping, som träffas varje tisdag en stor del av året. Då har de någon föredragshållare, gör studiebesök på olika företag i kommunen eller som nu åker på något evenemang. Jag platsar inte i denna sammanslutning då min aktiva "karriär" som fotbollsspelare och ledare skedde i Kinnarps IF, men får ibland följa med på resor som den här när en buss ska fyllas.

I måndags började vi med att besöka en riktig Elfsborgssupporter, nämligen Torbjörn Lindeberg i Borås. Att han är en riktig supporter syns väl när han berättar att han missat 8! hemmamatcher sedan 1963.

Eftersom han sparat lite saker som med tiden blev fler och fler har han numera ett litet museum i ett av villans rum. Vad saker det fanns där...

Matchtröjor genom åren

Efter att vi blivit bjudna på fika fortsatte vi till Borås Arena. Här fungerar supporterföreningen Guliganerna, som bildades 1991, för hejarklacken och nog är det skönt att se en helt annan stämning än bilderna vi matas med från Stockholm där t o m finska poliser kallats in till derbymatchen. 

Till all lycka vann Elfsborg över AIK med 3 - 0 så det var en buss full med nöjda resenärer (förutom två ledsna AIK-supportrar) som återvände till Falköping på kvällstimmarna. 

Nu väntar en spännande avslutning av serien och resultattabellen är en riktigt trevlig läsning.

 

 

Två dagar med härliga nostalgiträffar.

När de vackra höstdagarna plötsligt vände till stormvindar och regn på tvären fick jag ändå två dagar som verkligen värmde i hjärtat.

I torsdags träffades ett trettiotal gamla skolkamrater som slutade åk 9 i Nossebro, 1970. Vi var inbjudna till en lunchträff på Kälströms Gård utanför Nossebro. Det är ett företag som från början var en färgbutik men numera ett utflyktsmål där man kan njuta av en god lunch eller fika och sedan lockas av otroligt fina heminredningsdetaljer och möbler, så snyggt exponerade i de f d ladugårdsbyggnaderna. Tänk att jag lyckades motstå att handla något....

Vi fick en så vacker och smakrik lunchbuffé med kycklingfilé, varmrökt lax, klyftpotatis, vitlökssås, sallad och hembakt focaccia.

Det blev en eftermiddag som värmde trots de kyliga vindarna utanför.

Nästa dag var det dags igen och i fredags var det mina gamla gymnasiekamrater som skulle träffas och då blir det numera nästan en heldagsaktivitet. Nog är det enastående att utav 32 inbjudna kom 22. Vi träffades för lunch på Lundsbrunn Resort & Spa, tidigare Lundsbrunns Kurort där några av de mer långväga gästerna sovit på natten.

Bild på kurorten hämtad från nätet.

Stället har med sina 14 fastigheter och kringliggande parkanläggning med kyrka och brunn ifrån 1724, en anrik historia som kurort. I mitten av 1980-talet byggdes den nuvarande spaavdelningen och då satsades det även på konferensverksamhet. Som så många andra platser i våra trakter fungerade anläggningen under ett antal år som flyktingförläggning. I början av 2019 tog ett par lokala entreprenörer över verksamheten och renoverade byggnaderna till sitt ursprungliga vackra utseende. 

Det blev en så trevlig lunch att inte några kort blev tagna och när lunchserveringen skulle stänga blev vi tvungna att lämna borden och då togs ett gruppfoto på den gamla naturvetarklassen. Vi tycker nog det är helt fantastiskt att vi fortfarande kan träffas och efter vårt 50-åriga studentjubileum i våras har det tillkommit ytterligare några som inte varit "hemma" i Skara på många år.

Eftersom vi inte bara kan sitta och stoppa i oss godsaker hade dagens värdinna lagt in en promenad i ett naturreservat vid Höjentorps slottsruin i Vallebygden. Vi klarade oss nästan från regnet som hängde i luften, men de flesta var bra utrustade med rejäla kängor, vilket behövdes i den tämligen geggiga och blöta naturen.
Ett par kilometer över stock och sten blev det och vi kunde bara konstatera att vi får vara tacksamma att vi som samtliga fyller 70 i år eller nästa år lyckades ta oss över alla trädstammar som låg över leden.

 

Sedan bjöds vi hem till värdinnans mammas föräldrahem, en gård som hon numera äger tillsammans med sina systrar. Ett vackert mindre hus med en enorm tillbyggd veranda blev dagens mål och där bjöds vi mellan allt prat på både vinbärspaj och supergod trattkantarellsoppa med hembakt bröd.

 

De här båda dagarna är jag så tacksam att få ha upplevt och på något underligt sätt betyder de gamla ungdomskamraterna mer och mer ju äldre jag blir. Det enda jag inte riktigt kan förstå är vart alla år tagit vägen, ibland känns det precis som när vi klev in på Katedralskolan och skulle fylla 16 år senare på hösten. För oss som bodde på landet blev det också att flytta hemifrån och klara oss själva från söndag till fredag, vilka härliga år det var....