En dag med mystiska lavaformationer och varma bad.

På lördagen sätter vi för första gången på den här resan ingen väckarklocka. Vi ska stanna kvar på Stöngs Guesthouse ytterligare en natt och hade egentligen tänkt boka en "Valsafari" denna dag. P g a de kraftiga vindarna var alla båtutflykter från Husavik inställda idag så vi fick se oss om efter andra utflyktsmål. Regnet avtog medan vi åt frukost och efter några timmar körde vi iväg för att runda sjön Myvatn, den fjärde största sjön på Island.

Vi bor sydväst om sjön och åker över till den östra sidan och platsen Dimmuborgir. Det är lavafält som är berömt för sina egenartade klippformationer. Eftersom de vulkaniska grottorna påminner om ruiner kallas de på isländska för "de mörka borgarna". I isländsk folktro sägs Dimmuborgir vara ingången till helvetet. Lavaformationerna är helt unika - troligtvis finns inga andra i världen med den här sortens landmassa.

 

En vulkanisk lavasjö formade den spektakulära terrängen för 2300 år sedan (även om en myt säger att formationerna bildades när troll som bodde här träffades av morgonsolens strålar och förstenades). Här har man tillgänglighetsanpassat flera leder som är utmärkta med olika färg. De kortaste lederna på några km är t o m asfalterade.

Vi går den mest populära leden för att komma förbi Kirkjan (kyrkan, som är den mest bekanta formationen). Vi passerar massor med olika grottor och formationer. Inte är det konstigt att Dimmuborgir varit inspelningsplats för både Game of Thrones och Bröderna Lejonhjärta. Här nere får vi lite lä för de kraftiga vindarna men när vi sedan kommer upp till parkeringen blåser vi nästan omkull.

Lars i Gatklettur

Kirkjan

Härifrån har vi bara några km till Myvatn Nature Bath. Detta är en av många platser på Island där man kan bada i geotermiskt uppvärmt vatten med höga mineralhalter. Badet öppnade 2004. Det är mindre exploaterat och mindre känt än  "Den Blå Lagunen" på södra delen av ön. Anläggningen består av en naturlig lagun och en konstgjord. 

Vatten kommer från ett djup på 2500 meter och transporteras från ett närbeläget kraftverk. Det är alkaliskt samt har en unik komposition av svavel och andra mineraler, som bland annat ska ha en positiv inverkan på huden. Svavel sägs också vara bra för luftvägarna och vid tillstånd som astma. Dessutom gör vattnets kemiska sammansättning att organismer som bakterier och växter inte trivs i lagunen. Vilket gör användandet av klor och liknande rengöringsmedel överflödigt. Utöver lagunerna har Myvatn Nature Baths två ångbastur som värms med geotermisk ånga direkt från jordens inre. Där kan man njuta av utsikten över lagunerna och den omgivande naturen medan man mår gott i bastun. Här mådde vi gott och ville då visst inte gå upp ur det härliga vattnet.

När vi kommer ut från badet har de tunga molnen dragit bort så vi tar en tur till en av de platser pensionatets ägare pekat ut som bra ställen att få se sjöfågel. Vi tog en promenad och såg förutom ejder, en del olika änder och någon knipa.

Nu kunde vi också njuta av utsikten längs vägen ut till boendet. Vi avslutade sedan dagen med en promenad runt gården innan kvällens middag. 

Nu hoppas vi vädret håller i sig för nästa morgon är det dags för tidig frukost och nya äventyr.

Vi reser norrut mot Myvatn

Nu börjar Väg nr 1 böja av norrut och dagens färdväg följer i princip kusten. Vädret är som vanligt ganska oberäkneligt och vi får uppleva både regn, dimma och strålande sol denna dag. Vårt första stopp gör vi vid Hvalsnes fyr, som med sin knallorange färg har blivit ett omtyckt fotoobjekt. 

Vi svänger också av mot den lilla fiskebyn Djúpivogur. Den ligger så fint vid fjorden Berufjörður. Här har man kunnat ta båtturer ut till ön Papey och när vi läst på nätet har vi inte blivit kloka på om det är möjligt i dagsläget eller inte. Varför vill vi då åka till Papey? Jo, där häckar ett enormt antal lunnefåglar och som sagts tidigare skulle vi gärna vilja se dem... Nu hade det inte gått båtturer dit på några år så vi fick nöja oss med en solig promenad i den lilla hamnen.

Sedan fortsatte vi vår resa och vägen, som följde Berufjörður var så naturskön. Här blev det också en fikarast på en av alla rastplatser som gjorts i ordning på ställen värda att stanna på.

 

Dagens mål var ett hotell i en liten by söder om Egilsstadir och jag hittade en väg dit, som var grönmarkerad på kartan (=naturskön). Att jag aldrig lär mig att dessa vägar i nio fall av tio är smala kuperade grusvägar och ett stycke in på denna hade de just lagt på ett tjockt lager med grus.... På den här resan hade vi dessutom en liten hyrbil, som inte direkt kunde skryta med en stark motor. (Ändå hade vi inte hyrt det minsta som fanns att tillgå...). Lyckan var stor när vi äntligen nådde asfalterad väg igen.

Vi är dock glada att vi är här den här veckan eftersom SMHI spår snö och enstaka plusgrader i midsommarveckan här i Egilsstaðir.

Nästa dag är målet Myvatn. Det blir en regnig dag och resan går genom ett ökenliknande "månlandskap". Regnet gör att det ser ännu mer spöklikt ut. 

Vi åker ut till den lilla byn Möðrudalur (på en grusväg som inte var så kul i regnvädret). 

Möðrudalur är en bondgård och den högst bebodda platsen i landet på 469 m ö h och den ligger verkligen mitt ute i ingenstans. Den har blivit ett populärt turistmål och här finns både ett pensionat, camping, en liten butik och en restaurang, som serverar lokal mat, så nog hade turistbussar tagit sig hit även denna dag.

En kyrka byggdes här 1949 av en bonde, som byggde den till minne av sin avlidna hustru. Han målade även altartavlan. Det hade säkert varit riktigt mysigt här om vädret varit annorlunda. Nu kurade t o m fåren vid kyrkmuren.

Husen är byggda i den gamla torvhusstilen, som var den traditionella stilen att bygga hus på Island.

Trots det gråmulna vädret kan vi inte göra annat än att njuta av den fina naturen, även om stoppen inte blir så långa.

Myvatn är en grund och ganska näringsrik sjö som ligger i ett aktivt vulkaniskt område i närheten av Kraflavulkanen. Insjön och våtmarkerna där omkring har ett rikt fågelliv. Mývatn bildades av ett stort lavautbrott för cirka 2 300 år sedan och landskapet runt sjön domineras av vulkaniska landformer. 

Namnet är sammansatt av de två orden mý "mygg" och vatn "sjö" och kommer av den stora mängden fjädermyggor som finns i området på somrarna. Namnet Myvatn används för både sjön och hela det bebodda området omkring. Plötsligt kommer vi till en avtagsväg med skylten Krafla och vi kan inte låta bli att svänga in för en titt på den. Krafla är en kaldera som hade sitt senaste utbrott i september 1984. En kaldera är en stor kittelformad fördjupning i jordskorpan som skapas då en vulkan kollapsar. Det blev en snabbvisit iklädda hela regnställ och någon promenad på kraterkanten lockade inte då det hade blivit en riktig gyttjepromenad.

På vägen dit upp passerar vi Krafla Power Plant, ett geotermiskt kraftverk. Det är intressant att se hur de tar vara på all energi som finns i marken i det här området. Det bubblar och ryker verkligen precis överallt. 

Här ska vi bo två nätter för att hinna med det vi vill göra häromkring. Vårt boende, Stöngs Guesthouse, som även detta ligger långt från all annan bebyggelse, ligger på en bondgård . Här serverar de till vår stora glädje middag på kvällarna, bestående av soppa, bröd och till huvudrätt kan man välja mellan lamm, från gården eller fisk från floden Laxá. Första kvällen äter vi blomkålssoppa och stekt öring, så gott efter vår dag i ovädret!

Utanför vårt fönster hittar vi en fin besökare som vi tror kan vara en rödspov. (som vanligt tar vi tacksamt emot åsikter om inte våra gissningar stämmer). 

Väderleksrapporten hotar med fortsatt kraftigt regn nästa förmiddag och vindar som kan nå stormstyrka, men vad vi ägnade oss åt den dagen kommer i ett annat inlägg.