Annandag Jul på Åsle Tå

Annandagen bjöd på ett väder med iskalla vindar men ingen nederbörd så vi klädde oss ordentligt, packade kaffe och macka innan vi begav oss ut på en cacherunda med bl a Åsle Tå som mål.

Vad är då en Tå?  En tå är en allmänning – byns gemensamma markområde som ursprungligen var avsett att användas som vattningsplats för kreaturen.
Med tiden fick Tåarna ytterligare ett användningsområde. Fattigt folk som saknade egen mark, de obesuttna, fick börja uppföra egna stugor på dessa allmänningar. 

 

De som bodde här fick livnära sig på de arbetsmöjligheter som fanns i bygden. Det handlade t ex om dagsverken på gårdarna, anställningar på bränneriet på Svartarp medan en del drygade ut inkomsten som kyrkvaktmästare. Många kom att bli skickliga hantverkare av olika slag. 1774 föddes det första barnet på Åsle Tå. Kulmen nåddes 1880 då det i  20 stugor bodde 85 personer varav 35 var barn under 16 år. 

Därefter gjorde industrialiseringen i Sverige och emigrationen till Amerika att Tån började avfolkas och stugorna allteftersom rivas. I börjanav 1900-talet fanns på Åsle Tå endast ett 10-tal äldre "tåare" kvar. På de flesta håll i Sverige är tåbebyggelsen ett minne blott, något som i bästa fall finns på gamla gulnade fotografier. Men inte i Åsle. Här förstod man att ett kulturarv höll på att försvinna. I grevens tid – 1923 – då det endast återstod ett tiotal stugor, bildades Åsle Mularp Tiarps Hembygdsförening i syfte att bevara Åsle Tå. Stuga efter stuga köptes in allteftersom de blev tomma, turisterna strömmade till och skapade möjligheter att bevara Tån för eftervärlden. 

Så därför kan vi idag gå omkring bland Sveriges bäst bevarade backstugubebyggelse och vi tyckte det var så fint att gå här bland frostiga stenmurar alldeles ensamma.  

Den gamla smedjan och kvarnen är återuppbyggda och längst bort där tågatan tar slut står numera en visthusbod och en hitflyttad skiftesverksladugård. 

Det finns också information vid varje stuga om vilka som bott här och deras historia.

Sommartid är stugorna och museet öppna och numera är stugorna "bebodda" av ett tiotal dockor som personifierar de mest kända tåarna. Under sommaren är också ett café vid entren öppet och det finns en ställplats för husbilar med all service som kan tänkas.

I Åsle by stannade vi också vid "Store Sten", som den kallas i folkmun. 

Den är en 50 ton tung sten som restes här 1896, som minnessten över Slaget vid Åsle 1389. Då besegrades Albrekt av Mecklenburg av en dansk-svensk armé och drottning Margareta (Kung Byxlös) lade genom segern grunden till Kalmarunionen. Enligt sägnen är slaget vid Åsle det senaste tillfälle då ”Ållebergs ryttare” skall ha synts till. Tolv okända ryttare påstås ha deltagit i striderna på drottningens sida. Sägnen berättar att de sover i en väldig bergasal i Ållebergs inre och att de alltid är redo att försvara bygden närhelst den är i fara. Idag står en liten miniatyr i vår bokhylla.

Nu när vi ändå var ute på Falbygden i vår verkligen historietäta närmiljö fortsatte vi till Karleby. Här sägs det att bygden varit kontinuerligt bebodd i över 5000 år och "Karleby Långa" tros vara Sveriges äldsta vägsträckning som fortfarande är i bruk. Man tror att 3/4 av Sveriges alla gånggrifter finns på Falbygden och längs den här vägen finns tre stycken som är vårdade och skyltade. Vi stannar vid Ragnvalds grav som är Skandinaviens största gånggrift.Den är dock aldrig utgrävd.

(Här loggade vi ytterligare en cache).

Närmare kyrkan ligger Klövagårdens gånggrift. När den grävdes ut 1872 hittade man en mängd föremål och skeletten från ca 80 personer.

När vi kom hem hade vi fått en rejäl dos av både frisk luft och historia. Dessutom hade vi 15 nya glada gula gubbar på vår geocacheapp.... 

En annorlunda men mysig julhelg

 

Vi har som de flesta andra funderat över hur vår julhelg skulle firas. Då vi kände att vi inte kunde träffa våra barn och barnbarn som vi brukar göra fick vi planera om.I lördags kom min mellandotter med sambo hit och vi fick en mysig dag tillsammans. De hörde till de som drabbades av Corona redan i mars och har positivt antikroppstest så med lite avstånd kändes det helt ok.Julafton brukar vi fira hos Lars dotter och så även i år. På deras gård har de en grävd damm inne i skogen och där har de även byggt en fin grillplats. 

När vi kom dit igår hade de julsmyckat den så fint, marschaller och en sprakande brasa var tända... 

...och vi kunde njuta av ett fint julbord. 

Vi var rejält påklädda för temperaturen låg under nollan men elden värmde skönt och julafton bjöd t o m på sol.

Efter maten hann vi med en välbehövlig promenad... 

...och när vi kom tillbaka hade skymningen sänkt sig och vi hade gjort plats i magen för lite chokladmousse.

Vi tyckte nog allesammans att det blev ett riktigt fint firande som vi nog kan tänka oss göra om.

När vi kom hem i kvällningen fortsatte vi vår julafton med skaldjur och bubbel, något som aldrig kan bli fel.

Idag bjöd vädret på en isande kall nordanvind så vi packade fikaryggsäck och åkte upp till Mössebergs Motionscentral för en promenad inne i skogen. 

Här var vi definitivt inte ensamma. Vi fick verkligen leta efter en parkeringsplats och vid alla grillar satt sällskap. Vi förstår verkligen att grillkorv har hört till bristvarorna i livsmedelsbutikerna innan jul.  Vi gick en skön promenad innan vi njöt av vårt fika vid Pankasjön. 

Vid slalombacken väntar de nog bara på lite bestående kyla innan snökanonerna sätts igång för vintern.

I eftermiddag blir det ytterligare lite Janssons frestelse med tillbehör. Sedan anser vi oss nog klara med julmaten och tänk; Det blev jul i år också trots Covid 19.....