Den flygande gnistan - En installation över de som gått bort i sviterna av Covid-19.

Idag åkte vi den vackra vägen mellan Falköping och Varnhem och målet var Grevagården utanför Broddetorp. Där bor Geert van der Vossen, som i några år gjort så vackra saker av järnskrot. Hans firma har namnet "Den Flygande Gnistan".

Många är de klot han gjort i storlekar mellan 10 och 100 cm i diameter. 

Bild lånad från denflygandegnistan.se

Han har också gjort en del offentliga utsmyckningar. I år har han dock blivit känd för sin installation på vallen strax bredvid gården. Där startade han den 3 april sitt projekt med att placera ut en järnblomma för varje coronarelaterat dödsfall i Sverige. 

En yta på 40 x 40 meter mättes upp och den dagen sattes de 333 blommorna på ett avstånd av två meter från varann (den rekommenderade sociala distansen). När antalet sedan översteg 441 (21 x 21 blommor) sattes de nya blommorna i mellanrummen på en meters avstånd. Redan den 20 april var det avståndet fullt och de fick börja sättas på en halvmeters avstånd, vilket visar hur viruset kommer närmare in i våra liv.

Projektet kommer att avslutas när antalet avlidna går över 6561 (81 x 81 blommor) och där ser det tyvärr ut som om vi snart kommer att befinna oss, eller om Folkhälsomyndigheten upphäver pandemin i Sverige. Det här projektet har blivit mycket uppmärksammat av både TV och större dagstidningar.

Det var ett område som med sina blommor i räta rader den här blåsiga och grå höstdagen var tankeväckande. Varje blomma betyder faktiskt en älskad anhörig som ryckts bort av detta eländiga virus. 

Bredvid står också ett klot föreställande en viruspartikel uppbyggd av dödskallar. 

 

 

 

 

Söndagsgourmet på Smögens Hafvsbad

 

Då det av förklarliga skäl inte blir någon längre resa november 2020 kände vi att lite miljöombyte ändå skulle kännas bra. När vi undersökte olika alternativ inom ett inte alltför stort avstånd fastnade vi för ett paket kallat "Söndagsgourmet" på Smögens Hafvsbad. Det innefattade en övernattning med frukost och en femrätters meny på söndagskvällen. Dessutom fick man boka ett tvåtimmars pass i deras spa. Då det lovades blå himmel och sol vid västkusten på söndagen tyckte vi det kändes bättre att tillbringa de ljusa timmarna utomhus än tillsammans med okända människor inomhus nu när virusspridningen tagit ny fart. När vi åkte hemifrån i går förmiddags låg dimman verkligen tät och inte verkade den lätta även om vi närmade oss kusten...

...men som genom ett trollslag några km innan Smögenbron försvann dimman och solen lyste från en klarblå himmel. Vi parkerade på Smögens lilla torg och packade ner var sin Ceasarsallad i ryggsäcken och gick iväg ut mot klipporna vid Valleviks badplats. 

Där fick vi en härlig utsikt mot havet och hittade en bänk  mot en klippa där vi kunde äta vår lunch och njuta av en sol som värmde skönt och detta den 8 november!!

Sedan fortsatte vi strosa över klipporna och sedan ner mot Smögenbryggan, som vi nog aldrig sett så öde. 

Enstaka flanörer mötte vi och några satt på Göstas Fiskekrog, som troligen var den enda öppna restaurangen. Där stannade vi också och slog oss ner på uteserveringen med en öl.

Tänk att kunna sitta så här den 8 november!

Vi tog sedan den obligatoriska vägen förbi Smögens mest fotograferade fiskebodar på väg till bilen.

Vi tröttnar aldrig på den här vyn i lågt stående eftermiddagssol!

När vi sedan checkade in på Smögens Hafvsbad är det verkligen en byggnad med historia. Det invigdes år 1900 och blev därmed Bohusläns sista kuranstalt. 

 

Man kan läsa i gamla skrifter från förra seklets början att ”Smögen synnerligen är lämpligt för dem som genom några veckors friluftsvistelse vid hav och klippor ämna rekreera sig efter vinterns intellektuella ansträngningar”. Vi kan bara instämma i att det kändes lika bra nu, 120 år senare, när vi gick ner i matsalen för att beundra utsikten och tog en kopp kaffe.

När vi kom till vårt rum blev jag (B-M) överraskad med en bukett vackra rosor eftersom det idag, måndag var min födelsedag. Sedan firade vi med ett glas bubbel innan det var dags  för vår middag, som vi bokat till kl. 19.

På menyn stod: Svampsoppa, Ceviche med pilgrimsmussla, fänkålssallad och lite annat gott, Rostad hjort m portvinssås, Lokala ostar m tillbehör och slutligen Chokladmousse m bär.

Det mesta smakade riktigt bra även om hjorten inte hörde till våra favoriter. Hur som helst blev det en riktigt bra avslutning på en härlig höstdag på fina Smögen.

Idag vaknade vi till en gråmulen dag så efter en hotellfrukost, som fick högsta betyg åkte vi hemåt. Dock kände vi att vi behövde en rejäl promenad så vi åkte upp på Hunneberg och gick en vandring runt sjön Eldmörjan innan sista etappen hem till Falköping.