Vägen till Bodensjön

Nästan två "åkdagar" brukar väl inte vara så mycket att orda om, men gårdagens etapp bjöd på vyer och vägar vi aldrig hade väntat oss.
Vi lämnade Kroatien, åkte genom Sloveniens lilla kustremsa och fortsatte sedan förbi Udine i Italien. Vi bestämde oss sedan för att ta vägen mot Cortina d´Ampezzo för att om möjligt få lite vyer mot Dolomiterna. Och om vi fick!

Vad vi inte visste var att vägen vi valt för någon eller några dagar sedan varit skådeplatsen för en av bergsetapperna i årets Giro d´Italia . Kvar fanns en massa rosa utsmyckningar i samhällena efter vägen.

 

När vi lyckades stanna vid Passo d. Máuria, som var högsta punkten, var vi inte avundsjuka på cyklisterna, varken för uppförskörningen de klarat av eller nedförskörningen som väntade. (Det var slitsamt nog att köra husbil, eller att sitta bredvid också).

Efter Cortina fortsatte vi på natursköna vägar mot nästa ort, känd från Vinterstudions sändningar, Toblach. Innan dagen var slut hade vi korsat även Österrike och övernattade på en ställplats, strax efter tyska gränsen.

Vägen mot Toblach

Även i morse vaknade vi av regn på taket och +11 grader ute (inte mycket varmare inne).
Vi fortsatte mot Bodensjön och fram på förmiddagen avtog regnet. Nu har vi istället sol och säkert 25 grader där vi sitter på en ställplats i Stockach.
I eftermiddags tog vi en promenad fram till centrum, som visade sig vara ett par trevliga gator kantade med äldre hus.

Kyrkan i Stockach

Stadsstorken

I kväll kommer grillen fram i den underbara kvällssolen.

Rovinj

Nu har vi hamnat på vår sista destination i Kroatien, den lilla hamn- och fiskestaden Rovinj, som nog är en av de mysigaste städerna på Istrien att strosa omkring i.

Rovinj, med katedralen och klocktornet högst upp på kullen.

Vi bor på Camping Porton Biondi, som har ett riktigt centralt läge, endast 2 km från den äggformade halvö där centrumkärnan ligger.
Vi tog våra cyklar och trampade fram efter lunch. Det är så kul att vi verkligen fått användning för dem på den här resan.
Först hamnade vi på marknaden, där det förutom frukt och grönt, såldes mycket honung och olja, bl a tryffelolja.

Sedan strosade vi runt i de oräkneliga gränderna, som var kantade med serveringar, konsthantverkare och massor med små affärer.

Vi tog oss också upp längs de blanknötta, stenlagda gatorna till katedralen, som är tillägnad S:ta Eufemia. Dess klocktorn är verkligen stadens landmärke och man kan gå upp i det och få en otrolig utsikt över staden. För en gångs skull stannade vi kvar på marken och nöjde oss med kyrkan.
 

S:ta Eufemias katedral

 

Inne i kyrkan står Moder Teresa staty.

Klocktornet

Promenaden fortsatte ner till hamnen där vi läskade oss på en uteservering innan vi cyklade hemåt igen.

Eftersom väderleksprognosen pratar om mer regn de kommande två dagarna har vi beslutat oss för att lämna Istrien och Kroatien. Vad som blir vår nästa destination står än så länge skrivit i stjärnorna och det är en av fördelarna med husbilslivet; Man vet aldrig var man hamnar.....